Monthly Archives: February 2009

Jungle

Hidden Networks Matter Most on Twitter

Click on the title to this post to reach an interesting paper at First Monday, Volume 14, no. 1, 5 Jan., 2009, “Social Networks that Matter: Twitter under the microscope,” by Bernardo A. Huberman, Daniel M. Romero and Fang Wu. First Monday is a peer-reviewed journal published exclusively on the Internet, sponsored by the University of Illinois at Chicago. The researchers looked at “… a total

Jungle

Drum ‘N’ Bass – Dokumentärerna som ni måste se

dub cutter

Jag såg dokumentärerna nedan igen för ett tag sedan och tänkte att det kunde bli ett intressant inlägg för de som kanske inte vet så mycket om Jungle / Drum ‘N’ Bass eller en skön tillbakablick för er som var med från början.

Elektronisk musik har alltid fascinerat mig och om ni har länkar till dokumentärer om t.ex. Electronica, Chicago House, Detroit Techno, Electro, Hip Hop och Trip Hop så får ni gärna tipsa mig om dessa.

Till en början var det tänkt att jag skulle skriva om fler dokumentärer men jag gjorde ett misstag. Jag råkade börja skriva om de dokumentärer som låg närmast i tiden istället för de äldre. Jag orkade inte vända på kronologin och ber er därför att först se “A London Someting Dis” och BBC-dokumentären “Kool FM 94.5″ för att komma i stämning. Dessa dokumentärer utgör en bra bakgrund till de andra dokumentärer som jag har skrivit om. Dessa dokumentärer handlar om Good Looking Records, Photek & Source Direct, samt Metalheadz.

A London Someting Dis Part 1

A London Someting Dis Part 2

A London Someting Dis Part 3

Kool FM 94.5 – Part 1

Kool FM 94.5 – Part 2

Kool FM 94.5 – Part 3

Först ut är dokumentären om Good Looking Records. Denna etikett var under, låt oss säga, nittotalets mitt väldigt influerande för Jungle / Drum ‘N’ Bass-scenen. Bolaget hade även en rad subetiketter som t.ex. 720 Degrees, Ascendant Grooves, Blue Vinyl, Cookin’, Deep Rooted, Diverse Recordings, Earth Records, Looking Good Records och Nexus. Tillsammans stod dom för väldigt många av de låtar som var som mest omtyckta under första delen av nittiotalet.

Good Looking Records knöt till sig några av de absolut bästa producenterna och det fanns exempel på artister som signade upp sig exklusivt för bolaget. Detta visade sig bli ödesdigert för vissa artister, för bakom den musikaliska framgången med Good Looking fanns det än icke så positiv sida; sättet hur bolaget sköttes och attityden gentemot sina artister.

Jag minns t.ex. en händelse där jag skulle fika med en “artist” från Good Looking Records då denne besökte Stockholm någon gång omkring millenieskiftet. Problemet var bara att denna artist inte mindes mig efteråt när han hade åkt tillbaka till England igen. Detta gjorde mig misstänksam och jag undrade egentligen vem jag hade fikat med. Under tiden för detta besök drev jag fortfarande en välbesökt hemsida som enbart dedikerades till Drum ‘N’ Bass, så jag antog att den personen som jag fikade med skulle vara rätt person. Det var iallfall något som inte stämde.

Tony F, (vågar inte skriva ut hela namnet ifall han googlar sig själv), som ni kommer att se i dokumentären kunde kanske driva ett företag men hans sätt och attityd mot sina artister var bedrövligt. Detta är en man som använder sig av mycket tvivelaktiga metoder. Man har hört en del saker om hans agerande under åren. I och med att bolaget blev mindre och mindre inflytelserikt för att scenen och musiken förändrades mot det mörkare hållet från och med ‘97 fram till ‘00.

GLR började att rikta in sig på en viss stil som fick smeknamnet “liquid” (Creative Source var en av de etiketter som representerade det här soundet bäst) under nittiotalet men vars urvattnade och “loopande”-GLR-tappning aldrig imponerade mig. Här hade vi en generationsväxling och det var ungefär runt 2001 som jag började att tröttna helt på genren. Jag slutade helt att köpa vinyl, vilket jag hade ägnat mig åt i bra många år tillbaka sedan ‘95-’96 ungefär, och gled in på Hip Hop och återupptog mitt intresse för gamla klassiker från framförallt östkusten. Enligt en källa så upplöstes Good Looking Records och Good Looking Music 19:e Juli 2005. Även om L.T.J. Bukem har hävdat att de kommer tillbaka så hoppas jag att de inte sparkar igång liket igen.

Nu går vi vidare till själva dokumentären.

Good Looking Records

Good Looking Records Documentary Part 1

Vi kommer direkt in i en väckning från helvetet signerad Tony och någon till person. De sparkar på dörren och Tony häller vatten över MC Conrad och typ läxar upp honom som han var ett litet barn. Sedan klipper dom in i ett set med L.T.J. Bukems från Danmark, där introduktionen av gruppen och Tony är så töntig så man håller på att ramla omkull, men breaket i bakgrunden är riktigt sjysst.

Mina två favoritspelningar med LTJ Bukem var nog den spelningen på Sturecompagniet ‘99 och en spelning på The End runt ‘01. Jag vet inte om jag har kvar orginalrecensionen från spelningen på Sturecompagniet någonstans bland mina arkiv, men jag lyckades hitta denna version sparad på Internets cirka 10 år senare:

“Progression Sessions Review
Fusion, Stockholm, Sweden. 3rd May 2000.
Written by – Abrizz, Octopec & Spectraz

The Swedish Drum ‘N’ Bass massive hasn’t exactly been spoiled by visits from great DJ’s, but on the 3rd of May, the visitors were prominent indeed. The Progression Sessions 2000 Tour, brought to us by the Good Looking Crew consisting of DJ’s Blame, LTJ Bukem and tour “rookie” Rantoul, together with two of the most wicked MC’s of today, namely MC Conrad and DRS, had now reached Stockholm, Sweden, and some 500 people were waiting to be let inside Sturecompagniet, where the action was to take place. This is one of the biggest places in Stockholm, consisting of three levels, all facing the dance floor and DJ stand on the lower floor, and the place was more or less crammed (except for the dance floor) by the time the music started flowing.

Rantoul started things off, and right away it became obvious that the GLR Crew hadn’t had a proper sound check. Apparently, the equipment sent from England had not been the right, and when the right gear finally arrived, it was too late for virtually any sound check at all. Not only did this mean that most of Rantoul’s set unfortunately sounded like sh*t, the crowd didn’t really notice that someone actually was DJ’ing, and by the time Rantoul’s set was over, the dance floor wasn’t even crowded. And this really was a shame, since Rantoul played a great set with a great selection of tunes, mixing new material such as the excellent “Sly Detector” by Psyne, and overall creating a solid impression. Strangely enough, people didn’t seem to appreciate his set and tune selection, and it took four or five tunes before people even started dancing. As MC Conrad and DRS appeared and started laying those well-known rhymes, people finally reacted.” (Referens)

Nu är det ju tyvärr så att resten av recensionen som jag, Octopec och Abrizz skrev har fallit bort i versionen ovan. Vi tog även upp hur kvällen blev senare när LTJ Bukem + MC Conrad och Blame spelade. Jag vill minnas att det var en rätt hyffsad kväll med många välkända ansikten bland folket bakom scenen. Nu tillbaka till dokumentären.

Vi förflyttar oss över till engelsk mark där vi ser Tony gå på en gata är också rätt töntigt men sen kommer vi in i en sekvens där Bukem står och mixar (lägg märke till hans faderteknik) lite och förklarar en del saker som t.ex. dynamiken inom scenen; att kunna göra en låt under veckan, fixa en dubplate och spela den ute till helgen. Från och med nu kommer jag försöka att skriva så mycket om Tony, men jag tycker ni ska lägga märke till hans sätt att vara dels mot sina anställda och dels under affärsmöten.

Vi får se hur Bukem samplar något ljud in i en sampler i studioracket och förklarar ljudmodulen som de använde sig av. Tyvärr kan jag för lite om den typen av utrustning och ser alldeles för dåligt på klippet, men det skulle kunna vara någon grej från typ Akai (eftersom den e vit?), kanske en Akai S3000 eller en CD3000 sampler. Vad som finns i resten av racket vet jag inte, men om jag skulle gissa så skulle jag nog gissa på en Roland JV-1080, eller kanske en Roland JD-990 Super JD? I Bukems syntsamling finns även en Roland JP8000 som  bland andra Prodigy, Goldie,  Dave Holmes, Orbital, Ken Ishii, Depeche Mode, och Pet Shop Boys också har använt.

När vi kommer till klippet i flygplanet får vi höra Seba & Loteks “Universal Music, som var en av låtarna på Logical Progression – Level 2 som kom ut 1997. Denna låt och andra grejer som de producerade är riktigt bra grejer. Good Looking försökte inte bara släppa musik i Europa utan ville tjäna mer pengar över hela världen.

Sekvensen när Bukem och Conrad kommer till festen är riktigt sjysst, dokumentärfilmarna växlar mellan bilder inifrån klubben och på de som ska spela där. Det här var på den tiden när DJs kom med tunga skivväskor i metall, något man knappt ser idag med tanke på att fler och fler går över till att använda en digital “setup” eller köra livegig.

Människor ser ut att ha kul och musiken strömmar ut i lokalen, det får mig att minnas när jag själv började gå ut en gång i tiden. När festen fortsätter ute på gatan kan man riktigt höra hur mycket skada basgångarna kunde göra. Kontrasterna blir tydliga när dokumentärern bryter till de dansande Elviskopiorna i Tokyo där Tony försöker att utvidga imperiet.

Det är helt klart mest intressant att följa Bukem och Conrad när de bilar mellan spelningar, under själva spelningarna och när de lugnt pratar om vad de håller på med. Men den här delens roligaste inslag handlar om hur Tony försöker få sina kläder strukna. Gång på gång föröker han syrligt och drygt förklara att behöver få sina kläder strukna, men ingen tycks förstå honom. Tony som är en “hardcorebritt” kan knappt själv uttala ordet. Blu Mar Ten gjorde en låt som heter “Ir-On-Ing” efter denna incident.

Good Looking Records Documentary Part 2

Om Tony står för dokumentärens humoristiska inslag så kretsar dramatiken kring gruppens spelning i Kanada. Alla som ska med till Kanada har giltiga Visa-handlingar, förutom L.T.J. Bukem. Han får helt enkelt åka själv till Kanada och inte ha någon kontakt med resten av gruppen. Detta är i och för sig också rätt komiskt men det visar också hur mycket pengar som är på spel. Det visar sig sen att han får sitta i förhör under sex timmar för en sak som de skulle ha haft koll på från början. Detta kan vi knappast kalla för “propa’ management”,  han borde inte ha arbetat överhuvudtaget men gjorde det ändå.

Fem minuter in i del två kommer en tung tung tung låt av Intense som heter “Flashback”, som vi i och för sig bara får höra introt på men när den där låten kommer igång så är det en av de bättre downtempolåtarna som jag känner till. Jag tror ni kan hitta den via Spotify om ni söker efter Earth Volume 2 (tydligen har de vid tiden för posten tagit bort låten från systemet). Om någon vill sälja den här LPn till mig så hör av er, jag är även intresserad av alla möjliga Drum ‘N’ Bass-relaterade plattor från ‘94 och fram till ‘99.

Kanadaresan är helt galen, de måste spela varje natt i en hel vecka och de åker omkring i landet med buss. De börjar och bli trötta och tjafsar en massa om utrustningen. När de ska över till USA gör dokumentären ett stort nummer av de uppstudsiga DJs som inte möter upp Tonys fru vid ett kafé utan som går och shoppar. När de gör något galet så får de höra det direkt och Tony skrattar bara när han får reda på att Conrad inte kom av planet för en spelning. Mot slutet av dokumentären blir det än töntigare när Tony hyr någon ruffig boxare som ska få följa med dom på turné och “ta hand om ladsen”.

Sammanfattningsvis kan man säga att dokumentären fokuserar väldigt mycket på affärerna och turnén snarare än artisternas musik och tankar. Vi får följa en man som tog musiken ut i världen men som förstörde en rad personers karriärer och skaparglädje.

Photek

1996 Drum ‘N’ Bass Documentary – Photek

Rupert Parkes, även känd som Photek, påverkade Drum ‘N’ Bass väldigt mycket under nittiotalet. Som producent skrev han några riktigt tongivande låtar, han var även DJ och gled senare in i soundtrack-branschen. Under höjdpunkten av hans karriär gjorde han även många remixer till artister som förstod att Drum ‘N’ Bass var det senaste “soundet” och som ville ha sina verk remixade.

Bland det bästa som Photek har producerat är ofta väldigt jazzinfluerade låtar med ett visst djup och knivskarp precision. I dokumentären får vi ta del av några låtar som får exemplifiera det sound som han hade under åren med Metalheadz. Metalheadz knöt till sig, precis som Good Looking Records, en rad framstående producenter och många av dessa tror jag bara var tonåringar:

“The Metalheadz back catalogue features almost every major figure in the history of the genre, with artists such as Photek, Dillinja, Adam F, Grooverider, Doc Scott, Peshay, Alex Reece, Wax Doctor, Source Direct, J Majik, Lemon D, Hidden Agenda, Ed Rush and Optical contributing major productions to the imprint.”

Som ni ser så är det än väldigt imponerande skara namn.

I Photeks hemmastudio kunde vid tid för dokumentären bland annat skåda en EMU-sampler Emulator 4 och en E64000. Jag kan också se någon Rolandgrej i racket, kanske Roland JV-1080, eller kanske en Roland JD-990 Super JD. Photek tar upp en Miles Davis-platta och säger något i stil med:

“This is the kind of sounds we’re looking to make with Drum ‘N’ Bass at the moment”

Han får det låta hur självklart som helst att det ska vara en blandning av knivskarpa breaks, existentialistiskt djupa basgångar och drömsk eftertänksam jazz.

Source Direct

1996 Drum ‘N’ Bass Documentary – Source Direct

Source Direct bestod av Phil Aslett och Jim Baker och var som mest aktiva under mitten av nittiotalet. Många jämför dom med Good Looking Records sound och många jämför dom med Metalheadz sound, man kan säga att de behärskade en rad olika stilar som ofta kombinerade “edit”-influerade breaks med stora atmosfäriska ljudbilder eller ett hårdare och kallare sound. Ta och kolla på den här listan med singlar så kanske ni känner igen flera av låtarna:

  • Future London/Shimmer” (1994, Odysee)
  • “A Made Up Sound/The Cult” (1995, Metalheadz)
  • Approach & Identify/Modem” (1995, Source Direct)
  • “Different Groove/Stars” (1995, Odysee)
  • “Fabric of Space/Bliss” (1995, Source Direct)
  • Snake Style/Exit 9” (1995, Source Direct)
  • “Stonekiller/Web of Sin” (1996, Metalheadz)
  • The Crane/Artificial Barriers” (1996, Source Direct)
  • “Call & Response/Computer State” (1997, Virgin)
  • “Capital D/Enemy Lines” (1997, Virgin)
  • “Two Masks/Black Domina” (1997, Virgin)
  • “Concealed Identity” (1998, Virgin)
  • “Mind Weaver” (1998, Virgin)
  • Technical Warfare” (1998, Virgin)
  • “Snowblind/The Place” (2001, Demonic)
  • “Sub One/Escape From Cairo” (2001, Demonic)
  • “Yo Bitch!/Pimp Star” (2001, Demonic)

Låtar som “A Made Up Sound”, “Snake Style”, “Stonekiller” och “The Crane” får mig att rysa bara jag ser namnen. Ni får heller inte glömma bort låtar somSecret Liaison och Complexities som var riktigt bra grejer. Deras utrustning då, vad hade dom för något? Ja, de flesta av oss äldre känner nog igen Atarin som de har där och möjligtvis någon gammal version av Cubase. Det flashar förbi någon Tascam-grej som jag inte vet vad det är men om ni känner igen någon modul eller sampler i racken så skriv gärna vad det kan vara.

Egentligen borde Source Direct få mer utrymme i ett sådant här inlägg men jag hoppas att det räcker med att låta musiken tala för sig själv.

Metalheadz

Metalheadz. Var ska jag börja? Om Good Looking Records var min första kontakt och inkörsport till Jungle / Drum ‘N’ Bass så var det Headz som etsade sig fast i mitt medvetande och förändrade min musikaliska tillvaro.

Denna label gav mer eller mindre ut klassiker från ‘94-’97 och formade en stor del av Drum ‘N’ Bass-scenen. Metalheadz grundades enligt Wikipedia 1994 av Kemistry & Storm och Clifford Price, även känd som Goldie, även känd som Rufige Kru och Metalheads. I dokumentären nämner Goldie dock också Doc Scott som ytterligare en grundare. Jag vet helt enkelt inte hur det ligger till exakt angående detta men vi kan väl anta att det rörde sig om något som vi skulle kunna kalla klusterorganisatorisk dynamik, som nyligen myntades av Marcin de Kaminski. Jag tycker ni ska hålla koll på vad som sägs angående detta begrepp och fenomen framöver för jag uppfattar det som att det har en stor relevans till hur olika löst sammansatta grupperingar arbetar.

Jag tror vi inte behöver någon närmare presentation av artisterna ovan utan vi går direkt till dokumentärerna.

Talkin’ Headz: The Metalheadz Documentary Part 1

I den här delen får vi bekanta oss med Goldie, Optical, Andy C, Lemon D, Source Direct, Grooverider, Gilles Peterson, DJ Lee, Digital, J-Majik, Adam F, Dillinja, Marley Marl och Bailey. Dessa personer får introducera skivbolaget, de pratar vidare om det musikaliska klimatet, strävan efter progressivt tänkande, hur Metalheadzloggan såg dagens ljus, om deras legendariska gamla klubb Blue Note, vad folk inom scenen förväntar sig få ut av en klubbkväll och så berättar de om när de åker go-kart. Inslaget på slutet är rätt töntigt och det blir ett jäkla liv när medlemmarna i kollektivet ska tävla mot varandra.

Talkin’ Headz: The Metalheadz Documentary Part 2

I den här delen får vi möta bland andra Ed Rush, Ray Keith, DJ Ink, Source Direct, Matrix, Digital, Grooverider, Optical, Gilles Peterson, Doc Scott och Dillinja. De pratar om de musikaliska influenserna, om mixandet, samplandet samt den enorma kreativitet och blandning som genomsyrade scenen.

Den här delen av dokumentären avslutas med att några berättar vad de tycker om Dillinja och hans enorma basgångar. Dillinja har ju som någon av er kanske vet ett soundsystem tillsammans med Lemon D. Valve Sound System har en total uteffekt på 96kW(!) och 52 stycken baslådor. Ett rykte som jag har hört är att gravida kvinnor som går på klubbar som gästas av ljudsystemet kan få missfall(!) Den brittiska hälsovårdsmyndigheten har till och med förbjudit dom att köra systemet på full kapacitet. Mäktigt! All your base are belong to Dillinja and Lemon D!

Talkin’ Headz: The Metalheadz Documentary Part 3

I den tredje delen av Talkin’ Headz får vi återigen följa med på gokart-race tillsammans med Metalheadz crew. Som jag skrev ovan så är detta inslag minst sagt lite fånigt men det fyller väl någon sorts funktion för dokumentärformatet. Första minuten är ju bara fyllt med komplett nonsens, men till sist börjar de iallfall tävla.

Dokumentären är verkligen full av kontraster. Det här var unga vuxna som totalt dominerade en musikalisk genre, som de också varit med och format från grunden. Det råder en stor portion eftertänksamhet hos delar av den sammankopplade gruppen. De tar nästan upp en sorts vetenskapligt tänkande kring musiken, hur de sökte efter nya influenser och att lösa problem.

Efter 3 minuter får vi titta in i studion där Ed Rush och Optical gjorde låtar som senare släpptes på deras etikett Virus Recordings. Denna label släppte några riktigt bra låtar fram till ‘99 ungefär, där höjdpunkterna var tolvorna som senare ledde fram till soundet på deras Wormhole LP. Mina personliga favoriter måste nog vara två tolvor som kom efter LPn, nämligen Watermelon / Sick Note och framförallt Gasmask / Bacteria.

Det jag gillar här är att vi får följa med in i Virusstudion och titta lite på vad de hade för utrustning. Dynamiken mellan Ed Rush och Optical verkar ha funkat rätt ok, de menar på att de ses en gång i veckan och rullar ut en låt för att senare göra klart den. Mot slutet när låten börjar bli klar så ställer de sig frågande till vissa element och undrar om de inte kan göra något bättre och sen ändrar dom något i låten. Optical verkar ha varit mer av en tekniker bakom Virus ljud. Det sista vi får se från Virusstudion är hur Optical mixar ned en låt som var med på Wormhole LPn. Någon som kan gissa vilken? ;)

Dokumentären rullar sedan vidare och beskriver “dubplates” och hur dessa påverkar scenen. Bilden som ni såg högst upp i posten var en “dubplate cutter” och med den kan en tekniker göra en sorts ‘provvinyl’ som inte har samma livslängd som en vanlig skiva men som iallfall klarar några tiotal spelningar på t.ex. en klubb innan de inte går att spela mer. Fördelen med detta (var) artister kunde spendera veckan med att göra någon ny låt, göra en dub till helgen och sen höra låten spelas ute. Ofta var detta väldigt viktigt för att höra hur låten kanske skulle förbättras eq-mässigt, men också för att se hur den togs emot inne på klubbarna.

Vi får möta Stuart nere på Metropolis som berättar om vad han arbetar med och hur han gör en dubplate. “Så länge det är högt så spelar det ingen roll att det distar lite” kan vi höra Stuart säga, han nämner även att artister som t.ex. Digital och Dillinja använder utrustningen på “fel” sätt för att få fram sitt sound. Dillinja sägs vara en av Stuarts kunder som verkligen får honom att kämpa hårt för att det ska gå bra, på grund av de speciella basgångarna.

Talkin’ Headz: The Metalheadz Documentary Part 4

Den fjärde och sista delen i dokumentären tar oss tillbaka till klubbarna och till grundstommen i scenen, som förutom själva musiken utgjordes av DJn och MCn. DJn höjs upp rejält och sägs vara den som måste ha en hög lägsta nivå under tiden som denne spelar. Grooverider menar på att han går igång på folket på golvet, han kollar på deras ansikten och deras fötter. Som DJ gäller det att ha koll på hur folk reagerar på olika låtar som man spelar, går det inte hem hos folket ja då är man antagligen helt fel ute i låtvalet. Korrigera!

En annan dynamik är den emellan DJn och MCn. Jag  har uppskattat att höra folk på micken under årens lopp, men det är ofta en fin balansgång mellan att låta musiken få utrymme och att höra en MCs börja gå igång okontrollerat.

Men en MC har ju flera olika funktioner förutom att droppa rim. En MC kan riktigt förändra hela atmosfären på ett ställe, skicka ut hälsningar till människor och information. MCn blir som en koppling mellan folket på dansgolvet och DJn. Då DJn ofta inte har en egen “röst” kan det vara ovärderligt att en MC berättar om vad DJn håller på med och vilka låtar som kommer in i mixen. MCn är inte bara “master of ceremonies” utan mycket, mycket mer.

Hur avslutas dokumentären då? Jo, med humor förstås! Metalheadz avslutar sitt gokart-race, även om det inte framkommer exakt vilka som vann så ser det iallfall ut som att de hade kul.

Ser ni några stavfel eller sakfel så informera mig om det i en kommentar.

Jungle

Costa Rica Days 6-7 The grass is greener

You may have noticed that we have been missing in action for the last couple days. Well we made a bit of a road trip inland to Arenal, home of an active volcano. I guess we figured since redoubt didn’t blow, that maybe we would get to see one here in action.  We had no internet access in the abyss, I apologize. So this will be a long one.

Tree on the road

Tree on the way to Arenal

The road to Arenal, view of the lake

The road to Arenal, view of the lake

Lots of wind equals wind power

Lots of wind equals wind power

Bamboo next to the road

Bamboo next to the road

 

The first thing we noticed, the farther inland you go the greener it gets. It also gets quite chilly, I mean we had to put up with temperatures in the low to mid 70s, it was quite torturous for Playa Flamingo residents such as ourselves. The drive itself was about 70 miles and 4 hours. You drive much slower here, and the last 1/2 of the drive was through windy roads with about a dozen one way bridges, similar to the road to Hana in Maui.

Begging critters, they wait for cars to show and mob em for food

Begging critters, they wait for cars to show and mob em for food

Same critters

they are called Coati, thanks to Joe K. for that. The locals have another name for them, but i forgot what it was.


We had a great time there and stayed in a place recommended by our host, known for its hot springs, Arenal Parasio. It was a full fledged resort based on the volcano Arenal, with a myriad of activities available to all. We chose to participate in three, the mineral hot springs, the canopy tour, and little horseback riding.

costa-rica-6-and7-180_640x480

Volcano Arenal from our room

Volcano Arenal from our room

Me relaxing in the rocking chair waiting for volcano to blow

Me relaxing in the rocking chair waiting for volcano to blow

Wet bar in mineral spring

Wet bar in mineral spring

 

We started with some time in the hot springs, and that was extremely relaxing. There were about 15 different springs you can sit in, and the farther up you went, the hotter they got. They are said to offer healing and rejuvanation to the skin, and I think they greatly helped progress the healing of my scarred noggin. We enjoyed they peace and quiet and view of the volcanoe, and they piped in music to each spring. There were very few people and we had each spring to ourselves.

working the hot springs

working the hot springs

Oh where is my hubby?

Oh where is my hubby?

enjoying one of the pools

enjoying one of the pools

These were some hot springs, shower like

These were some hot springs, shower like

Enjoying the springs

Enjoying the springs

costa-rica-6-and7-359_360x480

You can see the water is darker thatn normal water, but revitalizing

You can see the water is darker thatn normal water, but revitalizing

 

The next morning I scheduled a canopy tour, which to expatriats, is a zip line through the jungle. Unfortunately it rained all night long, the first moisture we have seen since we have been here, and it rained hard. So we cancelled our early tour and scheduled a later one. The one we did had 11 zip lines. We were in a group of 6 tourists. It was funny, I noticed as we walked up to the staging area, gear on, the line was very quiet and somber, almost like a funeral. By the end, we were all buddies, laughing and goofing off, funny what a life experience will do to a group.

costa-rica-6-and7-376_640x480

getting ready for my first zip

getting ready for my first zip

views from the zip platforms

views from the zip platforms

More zip views

More zip views

me zipping along

me zipping along

zipping right into the greenery

zipping right into the greenery

 The zip line was breathtaking, literally, it took your breath away. I had visions of a nice slow leisurely tour above the jungle, looking at beautiful scenery and taking pics. Alas, I was greatly mistaken. Zip means fast, very very fast, and yours truly was first up. I should have had a clue when 3/4 of our 10 minute safety briefing was spent on how to stop and “never stop with you feet, I don’t ever want you to use your feet to stop, you could get hurt, don’t use your feet”. 

Momma excited

Mamma smiling, she is getting used to it.

 

More views

 

Needless to say, it was an expierence of a life time . Unfortunately, it is almost impossible to hold a camera during the trip, but I tried. Prior to going they load you up with equipment including a beautiful hard leather glove, again for stopping. One side effect of the glove, when it is wet out, they leak and they leak all over you and your face, nothing like a leather juice to add to the experience. That made the whole experience exciting, the rain and fog dripping, and smacking you in the face at mach 3. Oh another thing about stopping, you are suppose to start stopping when you see the signal from one of your two guides, the trick is you have to see the signal. Some of the zips were so long and through so much greenery and rain and fog, that you may not see him until it was too late, then you were in panic mode applying the brakes. It was exhilarating. Tracy was very scared, but she did awesome and even had enough courage to keep her eyes all the way open by the last 1/2 of the trip. I even saw her smile several times. 

Near the end of our tour

After cleaning up and having a bite, we decided it was Tra’s turn to pick, she picked a horseback ride up the volcano. Now in my mind I pictured a nice easy horse ride, where the guide pretty much does everything and I just have to sit in the saddle. Tra loves horses and riding, me not so much. If it doesn’t have a key to start it, then it is not my thing. I have never really ridden a horse, nor have I desired so. Well I cannot say that anymore. Now let me make something clear, before each activity we sing a statement saying that we know this is dangerous and that we could die, but I have done that in the states as well. So I assumed they we would extremely safe like in the states, harnesses, pre-fabricted trails, more like the mini horse ride at the fair. I could not have been farther off. Our guide gave us a 5 minute demo of how it is done in Costa vs. the U.S. Apparently there is a difference,  I really couldn’t tell. 

Goucho and Gouchette

Goucho and Gouchette

Where's the gas on this thing?

Where's the gas on this thing?

The view made all the pain worth it.

The view made all the pain worth it.

 

 

The ride was fantastic, hard but fantastic. We went down some steep valleys, and up some steep valleys, we galloped and trotted and rode, In fact a couple times Tra and I went the wrong way, our guide had to call for us. So there was no close watching or tracking. We had complete control. You could tell the horses knew where to go, but they also had their own minds and would do what we told them to do. My horse loved to eat, and he ate the whole way, and got ticked at me when I told him to move. I also had to learn on my own that when you gallop, you should put some weight on your feet, if not, they go flying out of the stirrups, just like mine did.

Beauty and the beast

Beauty and the beast

Half way through the ride, stopped at volcano view

Half way through the ride, stopped at volcano view

Momma and her sexy poncho

Momma and her sexy poncho

Another of the endless views

Another of the endless views

 

By the end I was a full fledged goucho, and I now know why gouchos walk bow legged. After the ride, we were both in pain, especially in our horseback riding regions. I apparently have a little saddle rash, not sure what that is, but I know I don’t like it. It sure would have been nice to sit in a hot spring, but we had already checked out and had to head home. 

 

costa-rica-6-and7-739_640x480

Steep hill, no problems for us pros

Elusive white hawk

Elusive white hawk

Muchos Gracias Senor

Muchos Gracias Senor

this is just about right for me.

this is just about right for me.

they started climbing up my leg, reminded me of the critters from Galaxy Quest

the Coati started climbing up my leg, reminded me of the critters from Galaxy Quest. they had sharp claws and viscous teeth.

What we learned:

1. Bring long pants for horse rides

2. Bring a light rain jacket for Arenal.

3. Take your time and enjoy the view.

4. Never trust sugar free ice tea.

5. Mineral springs rejuvinate the skin.

6. It is awesome to explore.

7. Sometimes, the grass is greener.

There is so much more I could write about, but this one is becoming much too long. We are still alive and loving it, and just trying to figure out how to get all the kids here with us. Here is a video of  a copule of zip lines. Pura Vida!

Jungle

The Jungle Rubee

the-jungle-rubee-master1

The Jungle Rubee

by Caleb Mason

It was a hot and humid night in New York City. Ace McNamara just got home from a hard days work. He hung up his hat and took off his coat. He sat down at his desk and had a cigar. Somebody knocked at the door, “Knock, Knock.” He opened the door and saw the most beautiful thing on four legs. A Dalmatian was just sitting there, “Arf!” Luckily, Ace knew how to speak dog. The dog wanted Ace to help him find the Jungle Rubee. The dog needed it because his family was perishing and the Rubee gave great power. The Rubee is located in Australia! So they rented a plane and were off to Australia. First they went over the Atlantic Ocean. In the distance they saw some jets. What they really saw were spy jets from NASA! They started to shoot at them. In the glove compartment of the plane were laughing gas bombs. Ace got the bombs out. He threw one at the jet, “BAM! Ha, Ha, Ha!” They proceeded with their quest. After awhile the plane ran out of gas! “Arf, Bow Wow!” That meant parachutes. There were no parachutes! They landed in a tree. When they got out of the tree they saw a sign that said AFRICA…

*****************************************************************************
Digg!Digg it! Stumble It! FacebookMyspace

Jungle

More Photo Madness!

Shiny photos for everyone! Not really in any particular order…

022109_1030[02]

022109_1030[01]

 

 

 

 

 

 

 022109_1030[00]021509_2116[00]

 

 

 

 

 

022109_1029[00]022109_0900[00] 

 

 

 

 

 

021709_1148[00]022109_0722[00] 

020809_1043[01]020709_1528[00] 

021509_1313[02]021509_1313[00] 

021509_1315[00]021509_1314[01] 

021509_1315[01]021509_1316[00]

021509_1317[01]021509_1317[00]

Going overboard with tags is fun too.

Jungle

Ragga Jungle @ Cool Cat, 27 februarie

ragga

Vineri, 27 februarie, în clubul Cool Cat vor mixa Dropdread, Weirdo, Dj NoTSoCoMMon ?i Dharma. Totul este pentru o cauz? nobil?, intrarea fiind o juc?rie, ce ulterior va fi donat? unui centru de plasament. Eventimantul va începe la ora 22.

Jungle

Will Seduction With Humor Help You Understand Women Better?

Thu Feb 26 05:21:23 2009 Mari Jo Tyler wrote Seduction With Humor to inform and instruct single men how to use humor to seduce women. Tyler is a well-known intimacy therapist and comedian. In Seduction With Humor, she takes a look at the seduction of women by men from the woman s point of view and shows the men who read the book all of the mistakes that they are making in the seduction process from the woman s point of view and in a manner that is quite funny. earn money online Katmai National Park in Alaska is a haven for Brown Bears, and an easy and exciting destination for wildlife photographers. Hallo Bay, on the southern coast, is where the real pros go to shoot.

Jungle

DJ HYPE @ ROMA il 4 Aprile 2009

——- HYPE’N BASS ——–

EVILSOUND ha il piacere di riportare a Roma DJ HYPE, re indiscusso del panorama drum’n’bass internazionale.

Vero precursore del genere, é anche il fondatore della prestigiosa etichetta GANJA RECORDS, e dj resident del Fabric di Londra con il suo appuntamento mensile. Il suo merito sta nell’aver apportato le tecniche del turntablist scratching ai beats della d’n’b.

Infatti nel 1989 vince a Londra il campionato DMC e rappresenta la Gran Bretagna in quelli europei. Mentre continua a suonare in diversi eventi, muove I primi passi in radio, prima nella stazione pirata Fantasy FM, poi in Kiss FM dove I suoi set di domenica notte diventano così popolari da fargli conquistare il titolo di Best Male DJ e Best Radio Dj agli Hardcore Awards.

E come se non bastasse, l’attività in studio come producer, dà vita ad una serie di co-produzioni e produzioni per diverse label, e ad importanti successi come ‘Tropper’, ‘Shot in the dark’ ed ‘Isotonic’, nonchè la fortunata serie di compilation ‘Drum and bass Selection’. Nel 1993 fonda la sua label Ganja dove lavora al fianco dell’artista ed amico Pascal, ed i cui riscontri superano di gran lunga le aspettative, dando vita ad una sequenza di successi tra cui ‘Ganja Man’ e il mitico ‘ Super Sharp Shooter’ firmato da Zinc, che li portano pian piano a creare un collettivo, i Ganja Crew. E nel 1997 gli stessi, pur corteggiati dalle major, decidono di rimanere indipendenti e danno vita alla prestigiosa True Playaz Rec.

Nel 2007 Dj Hype ha conquistato nuovamente il titolo di miglior dj ed è sempre molto richiesto per tutti i festival mondiali.

prezzo entrata 12 euro
prezzo entrata + area privè 1 — 17 euro
prezzo entrata + tavolo nel privè 2 — 27 euro

Artisti DJ HYPE (Realplayaz, UK) + MC DADDY EARL (Realplayaz, UK)
Ale Mainframe (IT), Dj Nervo (IT), Losdospesados (IT).

per liste saltafila / lista privè 1 / tavoli privè 2 chiamare 3201539355 Alberto

Dj Hype MySpace: http://www. myspace. com/hypehypehype

LosDosPesados: http://www. facebook. com/profile. php?id=1107785143&ref=profile#/group. php?gid=32213956187

EVILSOUND PRODUCTION
http://www. myspace. com/evilsoundservice
http://www. evilsound. org

hype def grande

News

Wind power helps ski resort during recession

Jiminy Peak in Massachusetts touts itself as the first ski resort in North America to be powered in part by a wind turbine, a 386-foot-high structure that towers over the slopes and has angered some neighbors.

News

Facebook to users: Help us draft site policy

Facebook is inviting its 150 million-plus users to help decide how the online gathering place is run. A week after a policy-change blunder sparked widespread protests, the Web’s most popular social-networking site announced a new approach that gives users more control over future Facebook practices.